17. Aqualand vrak

Naturvårdsverket godkände ansökan om tillstånd att sänka vrak 041112.
Fredrik Gunnarsson finns med ombord som projektets marinbiolog.

Bakom rutan i hyttan


mv aqualand
Ligger på botten i Lödöse hamn när vi hittade henne

flytar
Nu flyter hon - efter hjälp av proffs och en pump som klarade 10 000 l / minut

från bryggan
Däcket sett från bryggan

på däck
Från fören

styrbord sida
Stybordssida med ingången till bryggan

bryggan
Bryggan från aktern

motorn
Motorn - en merca 12 cylinder!

DAGS FÖR BOGSERING TILL SKÄRHAMN 050616

på släp
Under bogseringen från Lödöse - bara 10 timmar kvar!

under Jordfallsbrön
Under Jordfallsbron, Kungälv

under Göta älvs brön
Under Götaälvbron, Göteborg

bogsering i morkret
Bogsering i mörker kl 03.00

framme vid dykcentret
Framme i Skärhamn 050617 kl 03.30
Jättetack till Jesper och Daniel som jobbade stenhårt i 22 timmar utan mat eller rast.

EFTER OMBYGGNAD FÖR SÄKER DYKNING


Hummerbutiken

vrak - hytten med tfn
Hytten


DAGS FÖR SÄNKNING
050708 Stort tack till Björn, Erik, Åsa, Stefan, Jari, Krister, Brus-Per och Tommy för all hjälp med sänkningen.


vrak förberedelse för sista avgång
Förberedelser inför sista resan

vrak erik & jari
Eric & Jari på vraket

vrak under bogsering 2
Under bogseringen från dykcentret till Sandholmen

vrak på plats 3
På plats vid Sandholmen

vrak hand i hålet 4
Vem äger handen i hålet?
Svar från Björn: "Det finns bara en ägare av handen, det är Kanon Eric! Vem annars?"
För övrigt - är det någon som har sett Eric sedan i fredags?


vrak mera ner 7
Sista justering av positionen

vrak mera ner 10
Dags att lämna fartyget

vrak jäms med ytan 12
20 sekunder senare
vrak spruta vatten

vrak going 13
30 sekunder senare
vrak spruta vatten (1)

vrak going 14

vrak spruta vatten (2)
40 sekunder senare
hytt på ytan
Här se man ganska bra vart hon ligger - berget framför båten är norra sidan av Hjärteön, vid inloppet till Skärhamn. Stavriktning väst, 240 grader.

vrak spruta vatten (3)
Det är Brus-per i Trä snipan som försöka följa med vraket ner!

vrak gone 15
50 sekunder efter det att alla lämnat fartyget är hon borta.
sista andetag
Hon visslade till oss när hon försvann.


ATT NATUR DYKA VID SANDHOLMEN: 57 59.12 N och 011 31.41 E

sandholmen västerut
Ligger längst ut på sydsidan av hamninloppet till Skärhamn. Mindre vik som är relativ skyddat från västliga och sydvästliga vågor. Lägg ankaret bakom skäret i ca. 8m. Dyk ut (nordlig) och ner till maxdjup 16m, sväng sedan västerut runt klippan.
Alternativ dyk österut längs klippan, 8 till 15m djup.
En bra och säker dykplats för OW-kurser samtidigt som andra dykare kan simma norrut till vraket..


DYKLOGG FRÅN 050715 - SUSANNE PAULSEN

Ett Afterworkdyk skulle det bli idag, och inte vilket som helst. Nu hade ju Aqualandsvraket legat på plats i fem dagar, så ett After-work-vrak-dyk stod på önskelistan. Eddy fixade, och tillsammans med fyra övriga dykare och Tobbe, begav vi oss ut på det vindpiskade havet med sjösäkra Missouri. ”Hur långt är det?”, frågar någon. ”10 minuter”, svarar Eddy. Och efter en kort paus där man kan skymta en liten busglimt i ögonen: ”5 minuter om ni vill bli blöta!”. Och blöta skulle vi bli! Nu drog Eddy på för fullt, och de som inte stängt kedjan på torrdräkten fick lite bråttom…

Efter 30 sekunder (???) var vi så i viken där vraket låg snyggt uppbojat med två bojar (Åh, nej! Vilken ska jag välja, vilken ska jag välja?). Eddy la till vid den främsta bojen och förkunnade att aktern på Missouri nu låg precis över fördäcket och att han sedan skulle ankra upp inne i viken (nästan rakt söderut) så att vi kunde ta oss upp längs berget efter avslutat dyk. Jag vill redan här meddela att ALLA hade kompass med.

Vi var himla glada att vi hade Tobbe med, eftersom han för det FÖRSTA är väldigt trevlig och, för det ANDRA har en luftförbrukning som i princip är noll (ja, eller sådär en 11-12 i SAC, nästan hälften av vad man själv förbrukar). Detta skulle ju innebära att han, med sin 8-liters 300-barsflaska skulle ha luft över till både Glen och mig om det skulle knipa… (Vi dyker f.ö. med 10-liters).

Tobbe, Glen och jag meddelade en dyktid på 60 minuter och plumsade i. Vi låg fint samlade bredvid Missouri och beslöt oss för att gå ner direkt och hålla noggrann koll på varandra. Ingen ville ju avbryta dyket pga förlorad parkamrat, och mellanlina med tre stycken dykare på ett vrak…Nej tack!

Vi sjunker i samlad tropp ner i det smågröna vattnet. Plötsligt ser vi vraket. Vi kommer att landa mitt på fördäck, läckert! Jag tittar på de andra. Glen pekar åt mig att titta ner. Aha! Ett stort svart hål rakt under mig! Tänk om jag börjat med att sjunka IN i vraket utan att uppmärksamma det… jag rättar till min position och landar bredvid de andra. Vi beslutar oss för att börja med utsidan och går ner längs babordssidan, simmar runt fören och fortsätter akterut längs styrbordssidan. Vraket står snyggt på botten. Vi lyser in genom några hål i sidan, men ser inget innanför. När vi kommer till aktern går vi upp på akterdäck . Här finns en öppning ner till motorrummet. Undrar hur det ser ut? Vi lyser in, men ser inte mycket. Dags för en penetrering! Ska vi skicka in Tobbe först och jaga bort alla hajar? Kanske bäst att vara snäll.

Glen tar fram sin linrulle för att ta med den vid första försöket. Han fipplar och fipplar. Själva linan har hoppat ur det lilla, lilla hålet. Jag är inte sen att dra min kniv för att vara till assistans. Tobbe följer våra förehavanden med skräckblandat tålamod. Han ligger bara där och är så där snyggt avvägd (förmodligen andas han inte heller, så att SAC:en ska bli låg för att reta oss). Till slut får Glen igenom linan och jag drar ut med mina smäckra torrhandskar. Nu simmar Glen in i vraket och jag håller i linan utanför öppningen. Tobbe följer efter. Jag försöker hålla linan sträckt. Först sträcker jag ut ena armen så långt det går, sen får jag ta hjälp av den andra armen också. Trots detta är linan slak. Vad sysslar dom med? Varför vevar dom inte? Jag ser bara lite fenor som sprattlar därinne. Så kommer Glen ut. Han har rullen i handen och linan lindad runt fenan. Efter honom finns ytterligare 5 meter lina hängande fritt. Glen vevar och jag trasslar ut. Jaha, så har vi ägnat 20 minuters dyktid åt detta. Jag tar mig också en tur in i motorrummet. Det känns lite läskigt. Jag har inte varit inne i något vrak förut. Lysa lite här, lysa lite där och så ut. Nu ger vi oss på styrhytten i stället. Här är det ljust och fint, med stora fönster. Vi står inne i hytten, provar stolen, ratten, telefonen. Bakom instrumentpanelen ser jag en förskrämd fisk försvinna nedåt.

Vi går ut genom dörröppningen och landar åter på däck. Framför styrhytten finns en slags bänk. Glen försöker sätta sig på den, men slås omkull av vågrörelserna som är kraftiga här på 11 meters djup. Till slut lyckas han och nu får jag genast lust att sätta mig i hans knä. HA, HA, HA!, Trodde jag verkligen på det själv? Vi virvlar båda handlöst omkring tills vi återfår balansen och försöker låta bli att vrålskratta. Och Tobbe bara svävar…

Nu är det dags att undersöka hålen på fördäcket. Vi går ner en i taget, jag först, medan de andra sitter kvar och lyser vid öppningen. Här finns gott om plats och det är inga problem att se öppningarna, där strålar det in ljus. Jag börjar känna mig avslappnad. När vi alla sett hur det ser ut börjar vi simma ut och in lite överallt. Tobbe försöker hoppa ner genom ett hål, med fenorna först. Vågorna får honom dock ur balans och Glen hjälper till att ”putta” ner honom. Längst fram i fören finns en hylla med porslinskoppar. En kopp har gått sönder, och en annan har ramlat ner. Jag ställer den på plats igen. Längs sidorna ligger rörbitar som inte är bebodda ännu. Och genom ett hål i däcket tycker jag mig se ekrar(?).

Vi samlas på däck igen. Jo, det var ekrar jag sett! En cykel! Glen blir först med att ta en tur. Han börjar i fören och följer däckets lutning. Att cykla med fenor ser inte så lätt ut.. men det går. Snart är det min tur. Jag får fart och hjälper till med fensparkar. När jag vänder och sparkar uppåt igen går det lite trögt. Tobbe tar sig också en tur. Jag kikar på tiden. 40 minuter har gått. Vad skall vi? Alla rycker på axlarna. Jag tar fram kompassen. ”Ön ligger däråt”, tecknar jag. De andra rycker på axlarna igen. Tobbe kikar lite på sin kompass, rycker på axlarna igen. Glen tar inte ens fram sin. ”Vi följer dig”, tecknar de andra. Vi går alltså över relingen på vraket och landar på botten. Jag kikar på kompassen. Det är något som inte stämmer. NEJ! Jag har gjort det igen! Tagit en kontrakurs alltså. Jag visar de andra att vi ska i motsatt riktning. Över vraket igen alltså, och ner på andra sidan. Nu stämmer det bättre. Ja,ja. En gång är ju ingen gång (alltså räknas inte första gången), Två gånger är en gong-gong (så det är väl inte så farligt, jag kom ju dessutom på det i TID denna gången). Nu gäller det bara att undvika en tredje gång, eftersom Tre gånger är en vana. Detta ger nämligen folk rätt att säga att ”han/hon BRUKAR göra si eller så. Jag kan riktigt höra det. Susanne BRUKAR ta ut en kontrakurs. Usch!

Ja, men så blev det ju bra till sist ändå. Vi simmar in mot berget och går först en bit västerut, men vänder sedan tillbaka österut när vågorna blir för kraftiga. Några riktigt fina Bergsgyltor ser vi under turen. När Tobbe tecknar att han har lite luft kvar (yes, yes,yes, det var nog cykelturen som tog knäcken på honom), så beslutar vi oss för en fri uppstigning med ett säkerhetsstopp på 5 meter. Under stoppet pendlar vi lite i vågorna, men allt går faktiskt utmärkt och vi poppar upp 20 meter från båten och möts av Eddy med ett ”snyggt navigerat” som jag genast tar åt mig äran av. I smyg.

De övriga är redan ombord. Två har för övrigt helt missat vraket. Vi lättar ankar och får till vår glädje se tremastaren Lady Ellen komma förbi oss. Eddy kör i kapp henne och vi får oss en riktig titt på det tjusiga skeppet. Alla tänker förmodligen ”hon skulle vara ett snyggt vrak” medan vi glatt vinkar till besättningen och fortsätter till bryggan för sköljning av utrustning och eftersnack. Ett härligt dyk på en härlig onsdag!


cykel på däck
Cykel på däck

Fören från under
Fören

DYKPLATS BESKRIVNING:
Vraket (21m x 6m) ligger rakt på botten i 15.5m djup. Hittar du någonstans med 16m eller mer så vänd söderut omgående. (Små fiskebåtar giller att fiska efter båten på väg in i hamnen och ingen vill få en krok på huvudet - eller mer känsliga kroppsdelar!)
Det finns ett betong block 15m framför vraket (tidigare hade vi en nedstignings boj på detta men blocket flyttades hela tiden av båtar som förtöjd dar). Ett gammal handdriven ankar vinch finns brevid..
Vraket ligget med fören i 240 grader från aktern. Däcket på båten ligger 12m under vattenytan. Hytten som numera är borta låg tidigare på 9m djup till taket.
Från aktern går en tamp ca 20m snett in mot land och leder till "livbåten" (4.5m plastekan). Denna ligger med fören i snäck botten och aktern uppe på klippkanten.

Slutligen, från betong blocket går ett kort grovt tamp i 230 grader till vinchen (ett stort gammaldags vev ankare vinch) som hjälper till att hålla böjen på plats.

OBS! Går det stora vågor så håller inte ankare med risk att skada vraket - ankrar då inne i viken och simma ut till vraket i ca 10 grader och 60m.

Senaste på vraket:
050911
sjurygg
Stor Sjurygg inflyttat:

Sjurygg

En mycket ovanlig matfisk. Honan fångas endast för rommens skull. Den behandlas med saltlake och färgas svart eller röd och säljs bland annat som "Stenbitsrom".

Kännetecken
Egentligen heter fisksorten sjurygg, honan kallas kvabbso och hannen stenbit. Men eftersom man som regel endast fiskar och använder stenbiten får den stå som representant för sorten. Fisken saknar fjäll och bukfenorna är omvandlade till sugskivor. Den är lätt att känna igen på grund av sitt mycket ovanliga utseende, med "sju ryggar'. "Ryggarna" är benknutor och taggiga knölar. Stenbiten blir ungefär 30 cm. Ryggen är blågrå, sidorna ljusare och buken röd eller isgrön.

Lek- och fångstplats
Utefter kusterna i hela landet är fisken ganska vanlig men fångas så gott som endast om våren. Den betraktas som en delikatess. Honan lägger cirka 200 000 romkorn som vaktas av hannen. Lek: februari-augusti.

SENASTE NYTT FRÅN VRAKET
Richard och Jonas var igår kväll (070814)och gjorde ett nattdyk på vraket. Och det har förändrats en hel del sen vi satte denna skutan på botten. Hela styrhytten har ramlat isär. Väggar och tak ligger utspritt längs sidorna på vraket. Det enda som finns kvar utav styrhytten, är konsollen för rodret. Sen så finns koppar rören kvar till alla givare som fanns i styrhytten.
Så det har hänt en hel del på dessa åren som den har legat på botten. Det var även ett helt annat djurliv.



C:2004-03-05 16:24 U:2011-01-23 12:23